Sara M. H.

Eller ja, det har varit tisdag i tjugo minuter. Men ack, så roliga minuter.
Den här veckan är nog den värsta ever, vad det gäller plugging, och då överdriver jag inte någnstans. Dessutom kommer ju mäklaren hit imorgon och skall fotografera hela huset, så jag har städat som en gnu, och än mer finns kvar att göra. Hur lätt är det att packa ner grejer i flyttkartonger som inte finns?

Jag har nog aldrig längtat så mycket till sommarn som jag gör nu. Om jag bortser från förra vinter när jag längtade till våren, men det är ju som ni hör inte samma sak.
Denna sommaren känns så otroligt långt borta. Den känns inte verklig. Den är, och kommer aldrig att vara verklig. Inte ens nästa år så kommer den att vara verklig. Den är för bra för att vara sann.
I två veckor, eller vad det kan bli nu, har jag gått dag ut och dag in med Mike konstant sjungandes i öronen. Och fan vad det pirrar i magen. Men samtidigt vet jag att om jag tar ut någonting i förskott så kommer det säkert ställas in. Sedan väntar diverse andra musikaliteter, därefter flytten till Linnégatan, och efter det en månad i USA.
Med andra ord - allt på en gång!

Åhh, ge mig solen! ♥