Tisdag
Åtta dagar kvar tills vi åker :) Jäklar vad jag längtar! Snackar såklart om Peace and Love. Fast lite besviken är jag på spelschemat. De flesta bra artisterna spelar på lördag - och då självklart samtidigt. På torsdag är det In Flames, klockan kvart i ett på natten, kommer nog bli hur häftigt som helst! Såg ju dom förra sommaren också, mihi.
Imorgon åker mamma och pappa igen, så jag är ensam hemma ännu en långhelg. Gött att bara gå runt och dra och rensa huvudet.
Jobbar som vanligt imorgon, och slutar 1700 på torsdag. Jag är så fruktansvärt trött på mitt jobb, jag vill bara vara arton nu så att jag kan jobba med andra grejer - som jag är intresserad av. Inte roligt att jobba inomhus en hel dag, och se hur solen skiner utanför. Motiverar mig med lönen så gott det går, men ibland känns det inte som om det är värt det. Jag vill ha något socialt jobb, där jag är ute och träffar människor. Jag behöver variation. Personlig assistent hade passat mig just nu, och där behöver man bara vara arton år. Jag funderar på att söka till det i februari, och jobba med det några timmar i veckan.
(Och detta är bara massa framtidsvisioner, så ni gör rätt i att inte orka läsa^^ ).
Men jag fick mig en tankeställare igår.
Jag vet att jag lever jäkligt mycket i nuet, och tror att mycket kommer med tiden. Klart jag tar tag i saker och ting när det behövs, men en ordentlig framförhållning fattas. "Vad skall du bli när du bli stor?" Det första jag kommer och tänka på är.. En Ebba Grön-låt. Det vill säga; jag har verkligen ingen aning. Och visst är det normalt när man är sjutton år, men jag behöver ett mål. En motivation. Jag tror jag fick det igår. När folk frågar om vad jag skall göra efter gymnasiet har jag alltid varit säker på en sak; resa. Ut och se mig omkring. Lämna Sverige, bo utomlands, jobba utomlands. USA har jag alltid velat till, och lättaste sättet att få in en fot är ju som au pair. Australien är också ett alternativ, och skall jag vara ärlig har jag planerat att hinna med båda. "Jag har ju hela livet på mig".
Men någon utbildning måste jag ha, och jag måste plugga vidare. Och eftersom jag inte vet till vad, så måste jag verkligen se till att öppna dörrarna så mycket som möjligt. Det är nu, eller aldrig. Men tillbaka till au pair-jobb, om jag bara är au pair i ett halvår, kan jag leta nytt jobb och bostad under tiden. Och sedan bo kvar i tex. USA i något år eller två. Att passa ungar är ju trots allt inte riktigt det jag vill göra hur länge som helst. Dessutom kommer jag att sakna älsklingen alldeles alldeles för mycket. Under min tid där kanske nya tankar och idéer har dykt upp om vad jag vill bli, och det är ju då jag är redo för att börja plugga igen. Där, eller här hemma. Jösses, vad mycket skit jag har skrivit nu, haha! Men jag varnade ju faktiskt ;)
Och nu när jag har varit såhär seriös, är det lika bra att fortsätta.
Jag har förresten en ny tatuering på g (ny på pappret dvs), och nu känner jag mig sugen på att fortsätta ^^
Puss på er! ♥
Imorgon åker mamma och pappa igen, så jag är ensam hemma ännu en långhelg. Gött att bara gå runt och dra och rensa huvudet.
Jobbar som vanligt imorgon, och slutar 1700 på torsdag. Jag är så fruktansvärt trött på mitt jobb, jag vill bara vara arton nu så att jag kan jobba med andra grejer - som jag är intresserad av. Inte roligt att jobba inomhus en hel dag, och se hur solen skiner utanför. Motiverar mig med lönen så gott det går, men ibland känns det inte som om det är värt det. Jag vill ha något socialt jobb, där jag är ute och träffar människor. Jag behöver variation. Personlig assistent hade passat mig just nu, och där behöver man bara vara arton år. Jag funderar på att söka till det i februari, och jobba med det några timmar i veckan.
(Och detta är bara massa framtidsvisioner, så ni gör rätt i att inte orka läsa^^ ).
Men jag fick mig en tankeställare igår.
Jag vet att jag lever jäkligt mycket i nuet, och tror att mycket kommer med tiden. Klart jag tar tag i saker och ting när det behövs, men en ordentlig framförhållning fattas. "Vad skall du bli när du bli stor?" Det första jag kommer och tänka på är.. En Ebba Grön-låt. Det vill säga; jag har verkligen ingen aning. Och visst är det normalt när man är sjutton år, men jag behöver ett mål. En motivation. Jag tror jag fick det igår. När folk frågar om vad jag skall göra efter gymnasiet har jag alltid varit säker på en sak; resa. Ut och se mig omkring. Lämna Sverige, bo utomlands, jobba utomlands. USA har jag alltid velat till, och lättaste sättet att få in en fot är ju som au pair. Australien är också ett alternativ, och skall jag vara ärlig har jag planerat att hinna med båda. "Jag har ju hela livet på mig".
Men någon utbildning måste jag ha, och jag måste plugga vidare. Och eftersom jag inte vet till vad, så måste jag verkligen se till att öppna dörrarna så mycket som möjligt. Det är nu, eller aldrig. Men tillbaka till au pair-jobb, om jag bara är au pair i ett halvår, kan jag leta nytt jobb och bostad under tiden. Och sedan bo kvar i tex. USA i något år eller två. Att passa ungar är ju trots allt inte riktigt det jag vill göra hur länge som helst. Dessutom kommer jag att sakna älsklingen alldeles alldeles för mycket. Under min tid där kanske nya tankar och idéer har dykt upp om vad jag vill bli, och det är ju då jag är redo för att börja plugga igen. Där, eller här hemma. Jösses, vad mycket skit jag har skrivit nu, haha! Men jag varnade ju faktiskt ;)
Och nu när jag har varit såhär seriös, är det lika bra att fortsätta.
Jag har förresten en ny tatuering på g (ny på pappret dvs), och nu känner jag mig sugen på att fortsätta ^^
Puss på er! ♥
Kommentarer
Postat av: Annörs
så du kommer sakna mig :$
Postat av: Emelie
men show me the tattoo :D
Trackback
