Sara M. H.

Efter en skön kvällspromenad med Jossie så stannar vi till utanför hennes hus och pratar lite (till). Och vad händer? Hennes hund försöker våldta mig. Och nu pratar jag inte om en gång lite diskret, utan han verkligen hoppar efter mig som en kåt gnu. Gång på gång. Blä! Jag flydde i alla fall hem, eftersom det dessutom hade hunnit bli rätt kallt ute.
 Väl utanför ser det ut som om dom har gått och lagt sig, alla lampor är släkta, och det är helt tyst. Jag ringer på, ingen kommer och öppnar. Jag håller inne knappen så länge mina fingrar förmår, men inte ett ljud hörs där innefrån. Jag börjar misshandla knappjäveln som en idiot, banka på dörren, och väcka varenda granne på en mils radie. Inte en reaktion får jag tillbaka. Just det ja! Mobilen! *Tar upp och ringer farsan*
- Vad fan sysslar ni med?!
- Vadå vad vi sysslar med? Vi är hos Marie och Björn och dricker kaffe.
- MEN SKOJAR NI MED MIG?? Nu står jag här och är utelåst!!
- Va?! Menar du att du går ut och går utan att ha med dig nyckel?

Vi det här laget har jag till och med väckt grannarna till vänster, och plötsligt öppnas yttedörren. Där står far min i kallingarna och skrattar som en idiot, och tycker allt är asroligt. Självklart hör jag morsan garva från deras sovrum också, när jag gått in i hallen. Uhamejen, har jag nämnt mina förräldrars olagligt dåliga humor? ♥