Sara M. H.

Det är så skönt på kvällen, då febern går ner och det blir svalare ute. Jag satt ute i trädgårn förut och åt jordgubbar, och det var det där riktiga sommarkvälls-ljuset. Sådär dämpat orange-gult, och inte ett moln på himmelen, så fint!
Nu sitter jag i sängen igen. Ena fönstret står på vid gavel, och rör sig lite fram och tillbaka med dova gnissel. Jag saknar dom där kvällsdoppen man alltid åkte och gjorde förr. När vattnet var ljummet efter en hel dag med uppvärmande sol. I år har jag inte badat ute än, och förra året badade jag en (max två) gånger i Sverige. Men nu när jag inte jobbar så mycket mer skall jag se till att ta vara på vart enda badvänligt tillfälle, för att inte tala om att bara sitta nere vid vattnet med någon man tycker om och bara prata om allt mellan himmel och jord. Låta timmarna flyga förbi, låta himmelen bli mörkblå och myggen äta upp en. Okej, det där sista är jag gärna utan, men ändå :)
Jag kommer ihåg en sommar när jag och Brännis var nere vid fiskebäck. Vi var väll sisådär tretton år, och hade knallat iväg i bergen längs med vattnet. Vi hittade ett fint ställe där vi satte oss och pratade om gamla minnen. Vi pratade om saker som hänt flera år tidigare, men som kändes precis som om dom hänt bara veckorna innan. Vi förstod hur fort tiden faktiskt gick, vilket var ganska läskigt. Efter en lång stund var det dags för att gå hem, och vi lovade varandra att alltid komma ihåg den dagen. Den söndagen. För vi visste att om några år skulle vi kunna ta fram den söndagen i våra minnen igen, och tänka hur snabbt tiden har gått. Och visst har den det. ♥