Sara M. H.

Var med om något sjukt/hemskt/läskigt förut. Vi var ute och gick efter att det störtregnat, och gick mestadels i skogen. Jag vet att jag alltid har varit rädd för grodor, men nu har insett att det till och med är en fobi. Fort vi stött på en groda förut har det alltid varit på håll och då har jag blivit skiträdd och skrikit högt, men nu kan man ju säga som såhär; Där gick vi i den blöta skogen, och en groda hoppar upp framför mig (nu snackar vi på nära håll). Jag blir svinrädd, kväver ett skri, och börjar hyperventilera. Efter ett par steg till kommer nästa groda farande, och då brister det fan och jag börjar grina. Jag vågar inte gå en meter åt något håll, och vågar inte (men måste ändå) hålla stenkoll på marken. Jag förstår inte? Jag brukar inte vara en sådan pussy i normala fall. Till och med när det kryper runt massa insekter som jag hatar kan jag åtminstone kontrollera mig själv. För det var så jävlas sjukt, att jag liksom tappade kontrollen över mig själv. Jag blev så jävla förvånad över hur jag faktiskt reagerade över dessa vidriga, slemmiga, krälande/hoppande varelser. Det kryper i mig bara jag tänker på dem. Älsklingen fick ta tag i mig och leda mig genom den sista biten av skogen, och även han var förvånad att jag var så rädd. Men men, nu har jag iallafall en insikt om hur folk känner för fobier, vilket jag inte riktigt haft innan. Tror nog att de flesta tror att jag skämtar/överdriver om min grodfobi också för den delen.
Nu ska jag kasta mig i sängen och drömma mardrömmar. Godnatt! ♥